Generatorn är en viktig del av bilen. Dess funktion är att leverera ström till den elektriska utrustningen under normal motordrift och att ladda batteriet. För närvarande är generatorerna som används i fordon alla växelströmsgeneratorer. Jämfört med de tidiga DC-generatorerna har växelströmsgeneratorerna fördelarna med liten storlek, hög effekt, lång livslängd, lågt fel och god laddningsprestanda med låg hastighet. Generatorn består av ett rotoraggregat, en statorsenhet, en likriktareenhet, ett ändhölje, en remskiva och en fläkt. Efter att motorn startats av batteriet, roteras statorsenheten av generatorremmen ansluten till vevaxeln för att generera ett synkront roterande magnetfält. Vid denna tidpunkt genererar statorspolen elektromagnetisk induktion i det roterande magnetfältet och genererar därmed spänning och ström. Statorspolen producerar en trefas växelström som omvandlas till likström av en likriktare för att ladda batteriet och driva fordonets elektriska utrustning.
Enligt olika strukturer kan växelströmsgeneratorer delas in i vanliga växelströmsgeneratorer (även kända som kiselriktare-generatorer) och integrerade växelströmsgeneratorer. Spänningsreglerna för vanliga växelströmsgeneratorer är separat utrustade och integrerade växelströmsgenerering. Maskinens regulator görs till en helhet med generatoren. Båda typerna av generatorer har en kolborste som tillför likström till rotorns excitationsspole genom en kolborste och slirring, vilket ger ett synkront roterande magnetfält.